Ännu ett

Tilt-i-termostaten inlägg, (i brist på inspiration)

från 2010.

Självskydd anmälde jag mig till och genomgick. Då tänkte vissa det är sådant man ska göra när man är ung och smidig. Men det är ju då man är orädd, odödlig och stark. Så det var nu som gällde.

Eftersom hjärnan inte har fattat att kroppen inte är riktigt densamma nu som förut tog jag en lite tuffare kurs. Lite tuffare, det där med lite kan diskuteras.

Fem timmar i veckan uppdelat på två gånger.

Glad i hågen och full av förväntan klev jag in i rummet upp på någon typ av jättematta. Upprop!

Tittade noga på varje person som sträckte på sig och med ett militäriskt ja bekräftade att de var där.

Åtta manliga och sex kvinnliga deltagare inklusive mig. Medelålder cirka trettio, alla med en inbillad grapefrukt eller apelsin i armhålan exklusive mig.

Vad har jag gett mig in på, flög genom skallen. Seg och envis som jag är tog jag emot träningskläder och regler.

Uppvärmning, sittups, armhävningar, enmannaingripande, två, tre och fyramanna! Va!?

När är man fyra stycken på stan som blir överfallna samtidigt och har gått samma kurs? Bara frågar.

Inte kunde jag stoppa så många där jag hängde i ett ben och blev kastad fram och tillbaks. Men min kropp eller mitt skinn antog intressanta färger. Allt från blå, grön, gul och något lila. Fick också en intressant gångart mellan varven.

Jag fick mitt diplom och tänkte: jag slapp i alla fall oroa mig för en läckande mens.

                     

FiA.