fredag 6 november 2015

Äntligen

efter alla kladdiga smörpaket

som man klippt av, lindat in m.m

finns denna.


Bildresultat för nytt smör arla

Tummen upp!!!

 i natt går jag in i jobbdimman för att stanna hela helgen.

FiA.


6 kommentarer:

  1. Mitt namn är Mia, och jag är född 1970, bor i ett hus på landet tillsammans med min man, våra barn, våra hundar m.m. Jag driver en blogg om psykisk ohälsa.


    Min blogg skiljer sig från andra bloggar inom ämnet genom att jag på ett öppet och ärligt sätt berättar om psykiska svårigheter utan att läsningen blir allt för tung och ledsam.



    Vill gärna blogga om det här!



    Jag med Aspergers syndrom, Autism, utvecklingstöning osv.



    Jag har kämpat med mitt dåliga mående i hela livet och kommer förmodligen tampas med det så länge jag lever. Men i dag hanterar jag det på ett bättre sätt än jag någonsin gjort tidigare.




    Tyvärr tar inte mina motgångar slut där. Utan 2003 dog min mamma.



    Mammas död kom väldigt plötsligt och helt utan förvarning vilket försatte hela vår familj i chock och sorg som är väldigt svår att hantera. Jag har fortsatt att kämpa på så gått det går. Jag har svackor som kommer och går i bland mer och i bland mindre.



    Men jag kämpar fortfarande på. För jag har trots allt detta fortfarande livskraft kvar. Jag tänker inte ge upp!



    Jag försöker hålla en trivsam och positiv ton i livet trots att det är svårt.



    Men jag har mina guldkorn i min familj, mina hundar och mina intressen m.m.



    Bloggen handlar ju främst om mig och vad som händer i mitt liv, både positivt och negativt. Jag är alltid öppen och ärlig i bloggen.



    Jag skulle aldrig medvetet skriva någonting för att skada någon!



    Jag tjänar inte heller pengar på min blogg så allt ni läser är mina personliga åsikter.



    I min blogg skriver jag också mycket om attityder gentemot psykisk ohälsa och jag bloggar om psykiska olikheter för att minska tabun och sprida vetskapen om hur det är att leva med psykisk ohälsa.



    Jag vill att skammen som ligger i att vara psykiskt sjuk ska försvinna och det samma gäller alla fördomar som finns kring psykiska olikheter.





    För kontakt:



    // mia2@home.se

    SvaraRadera
  2. Vad är det för typ av förpackning? En burk eller en papperslindad rulle?

    SvaraRadera
  3. Tack för du besökte min blogg!

    SvaraRadera
  4. 2015-11-08 19:20
    Hej, denna mia är en person som du ska akta dig noga för! Hon trakasserar folk via internet, stjäl blogginlägg och publicerar dom som sina egna.Hon har fått tiotals bloggar nedlagda på grund av henns stölder. Hon har varit med i detta avsnitt av tv-serien "Stalkers" : http://www.tv3play.se/program/stalkers/319837?autostart=true Hon har erkänt och fällts vif domstol för ofredande. Hon låtsas vara psykiskt sjuk för att få uppmärksamhet!

    SvaraRadera
  5. Tror inte på hennen! Hon och jag bråka hela tiden så hon ska hämnas på mig på grund av detta bråket. Hon är avensjuk på mig! För jag vill bara henne väl. Hon lyssna inte på detta öra så hon väljer att hänas på mig då.

    SvaraRadera
  6. Vi ska bekämpa pyskisk ohälsa!Psykisk ohälsa!
    Alltså verkligen. Mina problem och min historia har sett helt annorlunda ut, men faktum kvarstår som du säger att vi måste acceptera även psykisk ohälsa. .. Det är absolut ett viktigt ämne och det kommer ta lång tid att komma ifrån oförståelsen och kommentarerna om att "rycka upp sig". Men man måste också börja någonstans, i det här fallet kan det vara just att våga prata om det. .. Någonting som därför blivit viktigare med åren är att försöka acceptera att det inte alltid är det fysiska som satt stopp i olika situationer. Det är dock någonting som inte är lätt, speciellt inte i det samhället vi lever i idag. Ligger du hemma med en ilsken migrän, feber eller halsfluss finns det ingen som ifrågasätter varför du inte gått till skolan eller jobbet den dagen. Att sjukanmäla sig är vid sådana tillfällen socialt accepterat.
    Att däremot sjukanmäla sig på grund av att man ligger hemma med bottenlös ångest är däremot inte socialt accepterat. Detta är någonting som måste förändras. Vi måste lära oss att ta psykisk ohälsa på lika stort allvar som fysisk ohälsa. Förstå att den orsakar precis lika mycket svårigheter. .. Men jag hoppas, hoppas verkligen så jävla mycket att vi ska komma ur det här stadiet där psykisk ohälsa är någonting man måste skämmas för. Att det ska sluta vara någonting som vi inte vågar prata om. Så att mina barn den dagen de mår psykiskt dåligt, vilket jag hoppas att de aldrig någonsin ska behöva göra, ska våga komma till mig och säga som det är istället för att skylla på magont eller halsont som de egentligen inte har. Det är långt dit och krävs otroligt mycket för att lyckas nå dit. Men det går, det måste gå.

    SvaraRadera