har gått sedan jag fick det
nattliga samtalet där de sa att sonen skadat armen o ligger i en ambulans.
När jag tänker på det får jag samma torra känsla i munnen som då.
Slutade att procucera saliv o benen skakade.
Märkligt att kroppen påverkas fysiskt så märkbart.
I dag för ett år sedan tillbringade jag ett dygn på sjukhuset.
Det vill jag aldrig mer uppleva.
Tack o lov är han så gott som fullt återställd, tack vare duktiga läkare,
sjukgymnastik o viljestyrka.
Fia.
hej fialia !!
SvaraRaderaman blir ju nästan paralyserad av sådana samtal !
nej, inga mer sådada samtal till någon !
hälsningar marilena ! kram...
svar: den stillsamma bakgrundsmusiken och min låga röst, var så porrigt, tyckte kompisen ! fniss...fniss !
så gott som återställd? var det så illa? förstår att du blev helt paralyserad
SvaraRaderakramar
Trevlig onsdag kväll...
SvaraRaderaKramisar
Vivkea
Åh är det ett år sedan, så fort tiden går.
SvaraRaderaSkönt att han är ok och nu rattar för fullt då, vilket jag hoppas går bra!
Kram
Jag förstår vad du menar.
SvaraRaderaDet finns inget värre än om det skulle hända våra barn något.
Min äldsta dotter råkade riktigt illa ut för några år sedan.
Kramar i massor fina du / Jane